.

Åh vilket jävla humör jag är på. tänkte berätta lite om min sista kväll/natt i sveg.

Först var jag så ledsen så att jag knappt kunde andas, jag satt med elin l och frida i min farmors källare och grät en skvätt. Sen gick dom och då kom världens finaste person till mig. Sisådär halv två på natten eller något, så stannade han hos mig hela natten. Jag behövde verkligen det.

Jag ville verkligen inte åka tillbaka till falkenberg men snart kommer jag hem igen. Bara två månader tills jag får hålla om er igen. Jag längtar så mycket men jag kan verkligen inte förstå att jag snart ska lämna mina vänner och min fina klass. Tiden går så otroligt fort och just nu behöver jag ha någon som tröstar mig och håller om mig och säger att allt kommer ordna sig. Jag hatar att flytta, och jag har haft oturen att behöva göra det sju (snart åtta) gånger. Men jag ska inte deppa ihop för det. Jag har folk som älskar mig, och jag är hur lycklig som helst för det. Ni ska veta att varje fint ord jag får höra stärker mig verkligen.

Imorgon börjar skolan igen och det känns ganska skönt, jag har ju inte vart där på 17 dagar?

Saknar er så.

Nu måste jag skriva en krönika, vet knappt vad det är så vi får se hur det går.